Topeliorden

Imorgon inleder vi abiturienter vårens studentskrivningar genom att avlägga textkompetensprovet i modersmål. Ingen mild start om jag får säga det själv även om jag hör till den kategori som föredrar textkompetensen framom essän. Det gör ont att producera texter eftersom de förutsätter mycket engagemang av skribenten. Trots att det smärtar att skriva ibland är jag är djupt tacksam till de som införde textkompetensen i studentexamen. Alla övningar och allt slit som ligger bakom har varit en hälsosam utmaning för en ung studerande. Alla de där timmarna som jag suttit och slitit mitt hår samt svängt materialet ut och in har utgjort viktiga milstolpar i fostrande till ett kritiskt tänkande. Tack vare textkompetensen har jag som person börjat analysera alla möjliga texter jag läser, försöker se kontexten samt förstå mig på hur författaren har gjort för att förmedla sitt budskap till läsaren. Det här är faktiskt riktigt intressant när man börjar skrapa lite djupare under ytan och många gånger har jag fascinerats av hur mycket man lär sig om människan när man analyserar hennes kommunikation i såväl tal som skrift.

Imorgon skall denna kunskap prövas och utvärderas. Även om jag inte är så hemskt nervös och genren känns trygg korsar tankar som ” räcker kunskapen till, hinner jag svara på så kort tid, tänk om jag missförstår uppgiften” mitt huvud och en liten oro gör sig hörd.
Bästa medicinen mot oron torde vara att ta en avslappnande promenad, sova och äta ordentligt samt lyssna lite till musik av Chopin.
Jag är helt säker på att Chopin tänkte på oss abiturienter som fasar inför morgondagen när han skrev den här konserten!