Topeliorden

Ofta när vi människor håller på för länge med samma sak utan att stanna upp och reflektera över det vi gör leder det till att vi slutar se vart vi är på väg. Målet blir suddigt och försvinner i dimman medan båten sakta men säkert driver ur kurs utan att vi märker det. Som abiturient händer det sig att man råkar ut för den här dimman. När abi-året inleds påbörjas de allra sista förberedelserna inför skrivningarna och nedräkningen tar fart. I den här situationen är det lätt att misströsta, speciellt tiden före jul när berget av skolarbeten bara växer och växer samtidigt som oron inför skrivningarna börjar gro. Dimman tätnar så att säga.

För min egen del var det Mr. Keating i filmen Dead Poets Society (1989) som upplyste mig om att jag kanske seglar i fel riktning. Robbin Willimas gör en utmärkt tolkning av den nya frisinnade engelskaläraren som i 50-talets USA anländer till en konservativ internatskola för pojkar där det endast finns rum för fina prestationer. Keating visar sina studeranden att kunskap inte endast är något som inhämtas bara för lärandets skull utan snarare handlar om att lära för livet, ett lärande som gör att vi utvecklas som personer, vidgar våra vyer samt vågar ifrågasätta det som finns runt omkring oss.
Plötsligt insåg jag att jag hade kommit ur kurs och var på väg åt fel håll. Studentexamen är endast ett delmål på vägen, inte den slutgiltiga hamnen dit jag siktar. Dimman lättade och nu ser jag tydligt målet framför mig igen.