Topeliusgymnasiet i Nykarleby
Jag tänkte ta mig friheten att ställa en fråga. Samma fråga ställde jag till den filosofigrupp jag för tillfället undervisar:
Har kunskapen ett värde i sig (egenvärde) eller har kunskapen ett värde bara vid tillämpning (instrumentellt värde)?
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Jag vill påstå att all kunskap vi besitter (ingen skillnad vilken sorts kunskap) alltid har ett värde. Ingen kunskap är överflödig. Kunskapen må vara totalt värdelös eller överflödig för andra eller omöjlig att använda instrumentellt, men om inget annat så tror jag/hoppas jag att det finns en slags mental trygghet som vi känner varje gång vi kan eller vet något (alltså kunskapens egenvärde). Det skulle helt enkelt vara synd om en del kunskap jag besitter inte skulle ha något värde…
Vilket underbart komplicerat dilemma! Jag öppnar spelet genom att välja ett utilitaristiskt perspektiv och hävda ”nej, kunskapen har inget egenvärde”. I beslutssammanhang säger man att en lägesbild utgör grunden för ett beslut. Lägesbilden i sin tur utgörs av data som inhämtats och förädlats till information genom analys. Denhär analysen generaliserar så att en del antaganden kopplar samman en del faktum, och så väljer vi att definiera sanning – kunskap – av det hela.
Att samla på kunskap utan delgivning är, i ett utilitaristiskt perspektiv, som att samla på pengar i sin skolåda. Vi kan välja själva om vi vill utlösa värdet – med pengarna genom att köpa och med kuskapen genom att skapa eller göra nytta. Att besitta kunskapen att rädda liv genom medicinsk kompetens betyder i sig inte att man är av värde om man livräddarväljer att jobba som florist (utan att på något sätt nedvärdera floristyrket!).
I underrättelsetjänsten definierar man realtidsunderrättelser ”vem vet vad inom tillräcklig tid för att ge informationen betydelse och dra nytta av den”. Jag tycker att det är en bra definition, men inser förstås att det finns en annan sida av denhär slanten också. Nu kanske det finns några motargument?
Pengarna i skolådan är fruktansvärt onödiga, det är sant. Jag anser att de människor med sin kunskap i en skolåda helt enkelt inte är värst kloka helt enkelt (men att deras kunskap ändå har ett vist sorts värde i sig för den enskilda individen). De som har förmåga att plocka ut sina slantar ur lådan – där har vi de kloka människorna. Tack för en mycket intressant kommentar, Merlin. Jag lär mig mycket utanför skolbänken också!
kan bara säga att jag håller helt med jonas i hans första kommentar! Kunde inte ha sagt det bättre själv..
Merlin har en poäng, men jag är tvungen att säga att jag håller med Jonas. Kunskapen har alltid ett värde, även om den inte tillämpas, dock anser jag att kunskapens värde ökar då den tillämpas. Jag tror också att kunskapen vi besitter tillför en sorts mental trygghet, precis som Jonas skrev i sin första kommentar.
Sedan är det upp till individen om den vill hålla sin kunskap till sig själv eller öka värdet genom att tillämpa den.
Fina motargument, speciellt av dig, Jenna! Det kanske är just så att kunskapen i sig är någon form av investeringsvärde, precis som du beskriver att det skapar trygghet att veta att man kan ”byta ut” den mot något av vikt – skapa nytt eller bidra till förbättring. Annars vore det ju svårt att motivera sig själv att skaffa hela kunskapen, eftersom man kunde konstatera att den är värdelös i sig, I själva verket är pengarna i skolådan en någo fyrkantig jämförelse, eftersom de ju också ger en möjlighet att bytas ut om man så vill.
Hur ska man sedan se etiskt på det hela? Är det så att folk som besitter kunskap men inte delger den kan definieras som själviska? Och hur är det om man väljer att använda den endast för sitt eget syfte och aldrig eftersträva nytta åt andra med den? Jag vet inte hur man ska se på att öka värdet i denhär infallsvinkeln heller. Om kunskapen i sig har ett värde redan i grund och botten, vad är det då som definierar dess värdeökning eller -minskning då vi väljer att tillämpa den? Om man ökar på kunskapens värde genom att tillämpa den, så kanske den går att definiera som kinetisk energi i fysiken, som gör gällande att ett föremåls energi ökar i kvadrat med hastigheten.
Jag anser precis som både Jonas och Jenna att kunskapen har ett egenvärde. Jag tror inte att någon kunskap är överflödig oberoende av om vi tillämpar den eller inte. Enligt mig har kunskapen ett relativt stort värde och jag tror precis som Jenna att dess värde ökar när den tillämpas.
Jag anser också precis som både jonas och jenna att kunskap har ett egenvärde. För mig har kunskap ett relativt stort värde och det blir inte överflödig oberoende av om vi tillämpar den eller inte. Och jag tror som Jenna att dess värde ökar när den tillämpas.
Dethär blev alldeles underbart mångfacetterat! Nu hoppas jag att ni inte försår mig fel, eftersom jag håller med er till stor del, men vill väcka tankar och höra konkreta motiveringar.
Föreställ er följande:
Du har kraschlandat med ett flygplan och överlevde ensam. Nu sitter sdu på en öde ö, där du får mat och vatten från naturen. Du har kläder så att du klarar dig.
Du är världens skickligaste gitarrist.
Du har ingen gitarr.
Det finns inga som helst möjligheter för dig att komma från ön. Du kommer att leva ett långt och bekvämt liv på ön. Nu vaknar frågan: är din värdet på kunskap att spela gitarr bunden till tid och rum?
Kunskapen har ett visst egenvärde eftersom den, åtminstone för mig, gör att jag blir mera självsäker när jag besitter den. Men visst är det så att kunskap har mycket mera instrumentellt värde än egenvärde. Jag anser också att kunskap får ett instrumentellt värde när man använder kunskap som man redan besitter för att skaffa mera kunskap.
För övrigt håller jag med Jonas och Jenna.
Kunskap har inget värde om man inte kan tillämpa den. För om du inte får användning av din kunskap så är den onödig.
Det kan vara intressant att fundera på om värdet av otillräcklig kunskap i vissa fall – också bundet till tid och rum – är obefintligt. Jag syftar här på ett tävlings- eller jämförelsescenario, t.ex. en arbetsintervju. Om man besitter mycket expertis inom sitt kunskapsområde, men någon annan är ännu mera förträfflig och får jobbet framför näsan på en, har ju ens engen kunskap inte nåt momentant värde heller. Det betyder förstås inte att kunskapen i sig har ett värde i andra sammanhang.
När jag med hjälp av en kunskap jag besitter skapar en mental trygghet så tillämpar jag väl kunskapen? jag anser precis som S.N att kunskapen inte har det minsta värde såvida den inte tillämpas, Men jag tror att all kunskap vi samlar på oss under en livstid kommer till nytta åtminstone någon enstaka gång. Vilket i sin tur skulle betyda att all kunskap har ett värde.
Jo, Viktor, klockrent! Visst är trygghetsskapandet i högsta grad en tillämpning. Då är det ju i sin tur sedan så att den har ett subjekltivt värde, eftersom det endast är du själv som genererar ett värde åt den.
Om vi nu hänvisar till Immanuel Kant och David Hume blir det intressant att försöka härleda kunskapen från något vi format utgående från varseblivning och erfarenhet. Det kan ju hända att det som vi själva tolkar utifrån varseblivning, antagande och generalisering i själva verket formulerar FEL kunskap, något som inte stämmer. Om vi sedan grundar våra beteendemönster på denhär ”gissningen” som vi gjort på felaktiga grunder kan det ju vara att kunskapens värde minskar för omvärlden även om vi själva upplever att det ökar.
håller med S.N, Precis som han säger, tycker jag att om du inte får användning av din kunskap så e den onödig!
jag påstår verkligen att kunskapen har sitt egna värde, enligt mig behövs kunskapen till nästan allt, och utan den skulle vi inte klara oss långt, dvs. den måste ha sitt verkliga värde. Håller också med Viktor att kunskapen ger en ett mentalt stöd och en mental trygghet !
jag håller också med S.N
Hehehe nån slutlig sanning kommer vi nog inte att komma fram till i denhär frågan – men jag tror att det finns en rektor som är nöjd med denhär diskussionssubstansens volym 😉
Som en världsstor filosof tycker jag att kunskapen har ett värde i sig, eftersom jag själv i alla fall gläds av att lära mig nya saker, även om jag vet att jag inte kanske kommer att använda mig av den. Kunskap är något viktigt och har ett värde i sig.
Om kunskapen inte hade något egenvärde vore allmänbildning meningslös. Detta skulle i sin tur göra hela grundskole- och gymnasiesystemet onödigt, då man i framtiden knappast kommer att ha nytta av allt man lärt sig i alla ämnen.
Som de flesta här nog har sagt så har kunskapen ett egenvärde, och kunskapen blir också mer värdefull när den kan tillämpas i praktiken. Vi borde uppskatta den möjlighet till kunskap man får i skolan. Man kan aldrig få för mycket kunskap. Hellre veta mycket än att inte veta något alls.
Jag är säker att all kunskap, vilken som helst, har någon gång på något sätt tillämpats. Alltså har all kunskap värde. Hur stort värde för vem den har är en annan fråga. Kunskap vid tillämpning är egentligen ett kapitel för sig. D.v.s. kunskapens instrumentella värde är mycket större än egenvärdet. En grafräknare har ett värde, 150 euro. Men tänk vad man kan åstadkomma då man använder en grafräknare.
Jag funderade kring huruvida det är själviskt att hålla kunskap för sig själv. Det beror på. Allt beror på. Det är helt förståeligt att en människa vill hålla sin kunskap för sig själv, som det tidigare sades, för att känna en mental trygghet eller rent ut sagt en överlägsenhet och självsäkerhet. Fast å andra sidan skulle det i mina ögon inte vara okej att sitta och panta på ett botemedel mot cancer.
Jag tycker Jonas argument är bra, kunskap har absolut ett värde utan att den tillämpas!
Precis som Merlin påstår så sitter nu en mycket nöjd rektor/filosofilärare vid sitt skrivbord och bara njuter av att läsa dessa djupa och intressanta inlägg som ni alla bidragit med. Vill också tacka Merlin för dina inlägg som provocerat och inspirerat mina studerande att engagera sig och tänka till.
Nu till en tilläggsfråga: Kan man tala om estetisk kunskap? Frågan ställer jag för jag gjorde under sportlovet en resa till Amsterdam och besökte van Gogh museét och blev mycket tagen av den konst som förmedlades till mig. Kan det fungera så med oss människor att desto mera konst vi erfar, desto mera får vi ut av att ta del av konst? Betyder det alltså att desto mera konst jag erfar desto mera öka min estetiska insikt/kunskap? Har denna typ av kunskap i så fall ett egenvärde eller ett instrumentellt värde?
Jag tycker Jonas resonemang är mycket bra. ”Om du intresserar dig för något kommer din estetiska kunskap bli bredare, och du kommer antagligen att lära dig olika nya aspekter inom ämnet som ger dig en bredare och mera objektiv syn på tex. en tavla eller ett musikstycke. Det betyder nödvändigtvis inte att du måste besöka en massa konstmuseér varje vecka för att kunna utveckla din estetiska kunskap, men jag upplever att det går hand i hand – att intressera sig för något , och därmed också utföra, delta, insupa och utforska det som verkar intressant för dig.”
Jo, Stefan – det är privilegierat att få ta del av debatten och vidga egen vy utgående från de tämligen bra svaren. Avsikten med provokation i dethär sammanhanget är ingalunda att skapa konflikter, utan enbart väcka diskussion. Någon hundraprocentig sanning tror jag som sagt inte att det finns i denhär frågan, men det är glädjande att se att kunskap i sig uppskattas högt bland den majoriteten av deltagarna i debatten. Det är oerhört viktigt, eftersom det skapar ett begär för vidare kunskap och någon form av ambition att skaffa, tillämpa och bemästra den. Det måste finnas en sådan eftersträvan hos ungdomar i gymnasieåldern, men även hos äldre generationer. I Mika Waltaris roman ”Sinuhe, egyptiern” berättar huvudpersonen återkommande om sitt begär att ”få bägaren fylld” – sin törst efter kunskap och erfarenhet. Utan att desto mera förstöra en enastående läsupplevelse kan jag referera att han i slutändan var nöjd att han alltid krävt mera kunskap. Så tror jag nog att människan överlag är lagd, och i denhär debatten är ett viktigt budskap åt var och en av oss det faktum att en stor del av kunskap baserar sig på generaliseringar och antaganden, och vi kan inte veta om den är absolut eller inte. Man måste alltså kunna frånse hur kunskapen är skaffad, formad och skapad och i stället koncentrera sig på att tillämpa den till sitt eget bruk, i syfte att gagna sig själv eller någon större gemenskap beroende på ens egna värderingar.
Sedan till din fråga, som är intressant i ett annat perspektiv. Du kanske måste besöka samma museum en gång till för att kunna tolka dina egna känslor och sinnesstämningar jämfört med tidigare erfarenhet? Eller sedan kanske besöka ett museum med verk av någon annan konstnär med anknytning till van Gogh, t.ex. Rembrandt. Jag tror att kunskap kan vara estetisk och då ha ett instrumentellt värde i och med att du får ut något av den själv, i stilen med Viktors tolkning, som jag tycker var kanonbra! Kanske man kan kalla det introvert instrumentell estetisk kunskap?
Jag är själv en stor vän av musik, och praktiskt taget allätare inom den formen av konst. När jag tänker i banor med din frågeställning (som jag faktiskt aldrig förr offrat en tanke åt, så tack för det!) måste jag nog medge att jag tror att kunskap verkligen kan vara estetisk. Det fanns i ett tag inte en möjlighet att jag skulle ha gillat Rachmaninovs pianoverk, men efter att ha ramlat pladask för Chopin så blev Rachmaninov småningom jätteintressant. Och när Rachmaninov sedan leder till precis rätt sinnesstämning på fredag kväll, kan man väl ändå inte påstå att min ”estetiska kunskapen” skulle sakna instrumentellt värde, även om värdet riktas enbart mot mig själv?
Helt utan att ta reda på vad olika filosofer och tänkare har sagt i frågan om estetisk kunskap tänker jag utgående från personlig uppfattning påstå att man gott och väl kan prata om en slags estetisk kunskap. Det är klart att olika åsikter angående målningar och estetiska objekt kan anses vara totalt subjektiva, och är det också allt som oftast. Men objekten kan utforskas som materiella ting, och då handlar det om en slags kunskap att kunna avgöra och bedöma. Till exempel konstkritiker och musikrecensenter har både en bred utbildning och ett intresse för att kunna kritisera och hylla olika konstformer på ett allmänt plan. Estetisk kunskap?
Om du intresserar dig för något kommer din estetiska kunskap bli bredare, och du kommer antagligen att lära dig olika nya aspekter inom ämnet som ger dig en bredare och mera objektiv syn på tex. en tavla eller ett musikstycke. Det betyder nödvändigtvis inte att du måste besöka en massa konstmuseér varje vecka för att kunna utveckla din estetiska kunskap, men jag upplever att det går hand i hand – att intressera sig för något , och därmed också utföra, delta, insupa och utforska det som verkar intressant för dig.
Jag anser att all kunskap, oberoende av konstform, har både ett estetiskt och ett instrumentellt värde. Ju mera kunskap vi har inom ett område desto mera kan vi tillgodogöra oss av det, men också av andra konstformer. Samtidigt ökar det instrumentella värdet.
Jag har själv upplevt det som Stefan talar om när han besökte Van Gogg museet, fast med musik. Jag har under senare år upptäckt mycket nya musikstilar och jag har börjat njuta av musiken på ett helt annat plan, så jag tycker att man kan tala om estetisk kunskap. Estetisk kunskap är instrumentell t.ex. när jag lyssnar på musik använder jag den estetiska kunskapen för att njuta av musiken, och ju mera jag lyssnar på musik ju mera estetisk kunskap får jag.
Cool sites……
[…]we came across a cool site that you might enjoy. Take a look if you want[…]…
Även jag tror att det finns någon sorts estetisk kunskap. Baserat på egna erfarenheter vet jag att ju mer t. ex. konst jag erfar desto mer får jag ut av det och jag tror att min estetiska kunskap då ökar i takt med att jag lär mig mer om ämnet i fråga.
För att kommentera Stefans inlägg: Ja, desto mer konst vi erfar desto mer får vi ut av att ta del av konst. Om du flera gånger går till ett museum där det bara finns tavlor, ingen text och inga årtal så kommer du ändå att få ut mer av konst. Det finns alltid något att tolka hos en tavla och desto mer du ser på den, desto mer lär du dig av den. Även om du tycker att den är löjlig och ser dum ut kommer hjärnan att tänka på olika detaljer, tillsist hittar du kanske röda trådar och lär dig mer om tavlans tema och budskap. Det är väl kunskap, eller är jag helt ute och seglar? Och om det är kunskap så kan du alltså öka den genom att studera flera tavlor och är det kunskap så har den ett egenvärde samtidigt som ett instrumentellt värde.
Ett till argument: ”Inte lär jag mig något av att se på en tavla av en blå bil, du har fel Alfred”. Då har personen i fråga använt kunskapen som han/hon fått genom att studera tavlan för att visa att jag har fel, kunskapen har alltså fått ett värde för den användes till något och samtidigt hade den ett värde hela tiden den fanns i huvudet. Det är som pengar på en bank. De har ett värde även fast de inte används och de får ett värde när de används.
Jag är ingen stor filosof och jag märkte att det uppkom några brister i mina argument, så kommentera gärna!
Ju mera konst och musik du erfar desto mer ökar din estetiska insikt, precis som du sa Stefan. Som barn kanske man tycker att ’’Blinka lilla’’ är världens vackraste melodi medan jag har svårt att tro att en vuxen människa skulle vara av samma åsikt. Ja, estetisk kunskap finns och den utvecklas egentligen oavbrutet eftersom vi dagligen på ett eller annat sätt kommer i kontakt med konst och musik. Men om man så att säga tränar den, besöker museér, lyssnar aktivt på olik musik, engagerar sig, läser om kompositörer och konstnärer så växer och mognar kunskapen. Då blir det lättare att ta in, tolka och förstå konst och musik. Ett konstverk eller ett musikstycke är aldrig detsamma eftersom vi och vår uppfattning förändras hela tiden. Vi mognar och med oss mognar vår kunskap. Jag tycker du borde resa till van Gogh museét en gång till. Jag tvivlar på att du skulle se tavlorna på samma sätt. Alltså, kunskapen finns, vi kan utveckla den, den har ett egenvärde eftersom vi kan tillämpa den då vi tar intryck av konst och musik vi aldrig kommit i kontakt med förr.
Om jag tränar en muskel, växer den och blir starkare, det blir för mig allt lättare att utföra en rörelse. Då jag sen vill utföra en annan rörelse finns inga förhinder eftersom jag har en stark muskel som jag kan arbeta med.
Ja, jag tror att man kan tala om estetisk kunskap! Som Merlin säger, isåfall med ett instrumentellt värde, så att du får ut något av det själv. Även precis som Jonas påstår, tror jag också min egen estetiska kunskap blir bredare ifall det är något som intresserar mig.
Jo Stefan, ju mer konst och musik som vi erfar, desto mer får vi ut av det. Men jag har ännu inte riktigt fattat vad estetik är, tyvärr. Kunskapen man får av konst och musik har antagligen både egenvärde och instrumentellt värde. Den har egenvärde pga man uppskattar antagligen den kunskap man har om konst och musik om man ändå tagit kunskapen till sig ?
Som alla andra konstaterat redan kan man prata om estetisk kunskap och man kan träna den genom att uppleva mera konst, musik och litteratur. Det krävs nog ett visst intresse för det, i alla fall engagemang, för att utveckla sin kunskap och då man kommit för sig att ”träna” detta så precis som Ksenia säger utvecklas kunskapen ständigt och mognar vartefter. Dock tror jag inte vi är många i klassen som skulle åka till ett museum, utan att någon tvingar oss, men det finns ju annan form av estetisk kunskap också.