Topeliorden

I årets upplaga av ABIfilmen parodierar abirna kärleksfullt men fyndigt mig. Modersmålsläraren demonstrerar på ett öde Nykarleby torg. Med näsan i vädret och håret på sniskan drar jag omkring med ett plakat där jag stavat till ”MANS SVIN” (jo, just precis så särskrivet).  I bakgrunden hörs ”Sånger om kvinnor – Vi är många”:

Den här progversionen av Wava Stürmers originaldikt har rullat i mitt klassrum i samband med prat om 1900-talets ismer inom litteraturen och konsten. Kvinnornas dag till ära fick mina klasser idag ta del av samma text och musik.

Låt vara att jag drallade ner min vintageklänning med en hel kopp kaffe före lektion. Kaffet rann ner längs spetsarna och skapade märkliga ränder längs strumpbyxbenet. Plötsligt var mina ansträngningar i klädväg med matchande hårlockar (jo, jag fastnade i locktången i morse) förgäves. Den snälla gentlemannen till kollega erbjöd sig att utpekas som skyldig inför eleverna. Alltid något.

Nåväl. Viktigt är att nya generationer unga, flickor och pojkar, blir medvetna om historiens kvinnokamp men också om allt jobb som fortfarande finns att göra. Med den jämförelsevis balanserade men ställvis skenbara jämställdhet vi har idag, så är det lätt att ta genusfrågor för uttjatade och självklara. För att inte tala om alla kvinnor ute i världen som behöver de skandinaviska kvinnornas erfarenheter av kvinnokamp och genusdiskurs. Hmpf, fråga sen varför de studerande tror att alla modersmålslärare är feminister och varför abirna förärar mig med kampsång. Men det bjuder jag på.