Topeliorden

I det här inlägget ska jag berätta om hur jag och de andra utbyteseleverna från Nykarleby upplevde lektionerna, våra klasskamrater och våra lärare i Seinäjoki.

En av flera positiva saker var det stora antalet studerande. Man var aldrig ensam och det uppskattar jag mycket. Jag tycker om att befinna mig mitt i ett vimmel av människor och bara betrakta min omgivning. I vår skola i Nykarleby kunde det gärna få finnas flera studerande.

De flesta av lärarna var riktigt trevliga. De var intresserade och frågade en massa saker om oss och om vårt gymnasium i Nykarleby. En lustig sak var att lärarna där hade en luntlapp på katedern med allas namn, det behövs inte hemma hos oss där alla känner alla. Det kändes en aning opersonligt, men jag förstår varför. Många klasser och många studerande i varje klass. En annan sak som förvånade mig var att det nästan inte alls förekom några diskussioner mellan läraren och eleverna.

Jag är faktiskt en aning kluven. Jag tycker ju om vårt lilla och gemytliga gymnasium i Nykarleby, men saknar samtidigt det intressanta myllret av alla möjliga och omöjliga typer i seinäjokikorridorerna. Nåja, borta bra, men hemma bäst!