Jag tror att jag som rektor för en gymnasieskola har ett av de intressantaste och mest mångfasetterade arbeten man kan ha. Jag vill redan i detta skede säga att jag trivs ypperligt med mitt arbete. Jag har den stora förmånen att jag får umgås med inspirerade kolleger och fascinerande ungdomar. Jag befinner mig samtidigt i en situation där kraven och förväntningarna på mig är stora. Det finns få stunder i mitt arbete där jag kan luta mig tillbaka och bara låta saker och ting rulla på. Kraven och förväntningarna inspirerar mig och motiverar mig. Avigsidorna av mitt arbete är att jag i de flesta situationer känner mig ganska utelämnad åt mig själv. Men inte heller det upplever jag som ett problem. Det är en situation som jag lyckas hantera ganska bra.
Den största utmaningen i mitt arbete upplever jag nu i den utmanande uppgiften att motiverar våra studerande att ha en tillräckligt hög ambition med både sina studier och sina liv. Kan man som rektor inspirerar ungdomar till detta? Är detta föräldrarnas uppgift? Skall motivation och ambition komma ”inifrån” den enskilda människan?Jag har en kanske naiv uppfattning om människan, men jag utgår från att alla vill lära sig nya saker. Men den stora frågan är fortfarande: Hur motivera unga människor till studier? Hur få unga människor att sätta upp stora mål och drömmar för sina liv? Hur få våra studeranden att finna den stora glädjen i att studera?
En ständigt återkommande fråga inom skolvärlden i vår kära stad: Varför måste man lära sig finska? För mig är svaret självklar. Klart att man skall lära sig finska, vi bor ju i Finland! Finska språket är ett av de mest fascinerande språk som finns med alla dess nyanser och uttrycksmöjligheter. Lyssna bara på Eppu Normaalis låttexter!
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Motivationen måste självklart i slutändan komma från personen som studerar, men det finns så otroligt många faktorer som spelar in i detta.
Från första början kanske individen i sig inte är speciellt motiverad, beroende på om Eleven/den studerande är ung eller ej, då man även om inte alla bryr sig så mycket om studier, detta varierar dock rätt mycket från person till person och mycket av detta tror jag säkerligen i alla fall till rätt stor del har med umgängeskretsen att göra. Kommer de personer som redan har rätt låg motivation till klasser med andra elever som inte heller är speciellt motiverade eller att lärarna inte har den rätta tekniken när det gäller att lära ut, eller kan se att dessa personer behöver extra motivation, då kommer det antagligen heller inte gå speciellt bra för individen.
Många lärare beskriver t.ex. något och är nöjd med att eleven som kanske inte vill verka dum säger att han/hon förstår och sen så lägger inte läraren ner mycket energi på att verkligen se att eleven förstått det han beskrivit.
Hur ser klassen ut i övrigt, är det stökigt så får de flesta sämre förmåga att koncentrera sig, men personer som redan har rätt dålig koncentration och motivation kommer antagligen inte orka bry sig eller koncentrera sig alls.
Hemmiljön, bryr sig föräldrarna alls, är det stökigt hemma, vet föräldrarna alls hur det går i skolan för eleven.
Många saker spelar in, vad man sedan kan göra är inte alltid så lätt att veta.
Jag håller med i dina kommentarer att det är många saker som spelar in hos den enskilda individen om han/hon är motiverad. Samtidigt vill jag påstå att varje människa är ansvarig för sitt eget liv, oberoende av yttre faktorer. De yttre faktorerna kan bidra till motivation/brist på motivation, men slutsatsen är ändå den att den enskilda individen gör ett personligt val. Är jag motiverad att studera eller inte. Har jag ambition att via studier och utbildning utveckla mig själv som människa. Är jag tillräckligt motiverad att via studier och utbildning skapa mig ett bra liv. Med detta vill jag inte säga att utbildning garanterar ett gott liv, men med den erfarenhet jag har så vill jag påstå att någonting av det bästa jag gjort med mitt liv är att jag skaffat mig den utbildning, bildning och allmänbildning som akademiska studier gett.
Stefan Kula